Sjung om studentens lyckliga dag...
Den 4/6 var det dax, jag vaknade på morgonen efter att inte ha kunnat sova på hela natten, så nervös som jag var då, har jag aldrig varit förut. Jag steg upp, klädde på mig, sminkade mig, plåstrade om fötterna ordentligt, ner med spriten i påsen och iväg mot champange frukosten!
Väl framme i stan så köptes det jordgubbar, och det skreks och visslades i våra visselpipor. Folk var ju så extremt schyssta denna dag så man nästan blev rädd. Vi höll vår champange frukost i en park, bakom ett casino, mycket fint. Massor av studenter kom dit, alla i sina fina mössor. Redan på champange frukosten började jag känna av skoskav och sådant mys, för skorna var helt nya, aldrig använda förr och så var jag barfota. Det blev möss skrivning och massor med champange drickande, sedan så vinglade vi vidare till gränden, en resturang där vi åt vår studentmiddag.
Väl på gränden bestämde jag mig för att börja gå bar fota, bra val! Vi beställde in mat och dricka, och så kom våra kära lärare. Folk höll tal, folk grät och folk insåg att hey, vi vill inte skiljas åt! Efter middagen eller lunch var det ju, så åkte vi buss gemensamt till skolan, och jag fick en hel bunde plåster av en gammal tant på bussen som tyckte synd om mina fötter.
På skolan så var det dax för fotografering, klä flaket och så vidare, men vårt flak kom aldrig. Efter många spända samtal till föraren så kom flaket och vi kunde klä det, men eftersom tiden inte räckte till helt i och med att vi skulle till aulan och rektorn skulle hålla tal så fick föraren och resten göra det. I aulan höll rektorn tal och så, mycket fint, alla sjöng studentsången tillsammans sen var det dax för att bege sig upp i klassrummen och vänta på utspark.
Skolan fylldes fort, och plakaten började kika fram. 18.06 var det vår tur, vilken känsla, vilket pirr när vi stod där framför dörrarna, och 3, 2, 1 UT!!!!! Sprang upp för trapporna, såg alla människor, mamma, pappa, alla, skrek som jag vet inte vad, shit vilken känsla.
Väl när vi kom ner, kom blommorna och nallarna fram, sen fick vi bege oss till flaket, som körde runt oss i Malmö, detta var den absolut bästa dagen i mitt liv, och att få dela den med de människorna som har betyt mest i 3 år, helt fucking priceless!
Väl framme i stan så köptes det jordgubbar, och det skreks och visslades i våra visselpipor. Folk var ju så extremt schyssta denna dag så man nästan blev rädd. Vi höll vår champange frukost i en park, bakom ett casino, mycket fint. Massor av studenter kom dit, alla i sina fina mössor. Redan på champange frukosten började jag känna av skoskav och sådant mys, för skorna var helt nya, aldrig använda förr och så var jag barfota. Det blev möss skrivning och massor med champange drickande, sedan så vinglade vi vidare till gränden, en resturang där vi åt vår studentmiddag.
Väl på gränden bestämde jag mig för att börja gå bar fota, bra val! Vi beställde in mat och dricka, och så kom våra kära lärare. Folk höll tal, folk grät och folk insåg att hey, vi vill inte skiljas åt! Efter middagen eller lunch var det ju, så åkte vi buss gemensamt till skolan, och jag fick en hel bunde plåster av en gammal tant på bussen som tyckte synd om mina fötter.
På skolan så var det dax för fotografering, klä flaket och så vidare, men vårt flak kom aldrig. Efter många spända samtal till föraren så kom flaket och vi kunde klä det, men eftersom tiden inte räckte till helt i och med att vi skulle till aulan och rektorn skulle hålla tal så fick föraren och resten göra det. I aulan höll rektorn tal och så, mycket fint, alla sjöng studentsången tillsammans sen var det dax för att bege sig upp i klassrummen och vänta på utspark.
Skolan fylldes fort, och plakaten började kika fram. 18.06 var det vår tur, vilken känsla, vilket pirr när vi stod där framför dörrarna, och 3, 2, 1 UT!!!!! Sprang upp för trapporna, såg alla människor, mamma, pappa, alla, skrek som jag vet inte vad, shit vilken känsla.
Väl när vi kom ner, kom blommorna och nallarna fram, sen fick vi bege oss till flaket, som körde runt oss i Malmö, detta var den absolut bästa dagen i mitt liv, och att få dela den med de människorna som har betyt mest i 3 år, helt fucking priceless!
Kommentarer
Trackback
