Ja just i denna stund sitter jag och grinar. Jag har ringt alla, ingen svarar. Jag vet inte varför jag grinar, men jag gör det bara. Jag är ledsen, jag mår inge bra. Jag saknar min mamma som fan och jag började grina när jag pratade med henne, men jag la snabbt på för jag vill inte oroa henne. Vill inte störtböla i hennes öra liksom när det är as svårt för henne också. Min mormor tänker jag inte ringa och ringa ut hos, för hon saknar mig mer än mamma. Pappa samma där. Mina syskon har inte ringt mig en enda gång sedan jag flyttade, tack för den..er kärlek värmer. Alla tar körkort hit och dit och här sitter jag och gör inte det, fast jag borde.Jag drömde om mamma i natt. Sen drömde jag om en annan familj som vi inte är speciellt bra vän med längre, hur alla dem körde bil tom minstingen (ser ni min ångest över körkort) och hur dem var glada tillsammans och sjöng serbiska låtar (märker ni av att jag saknar den utlänska biten utav mig också?? den är som spårlöst försvunnen sen jag började gymnasiet speciellt från trean och framåt) Jag saknar sång lektioner, jag saknar att sjunga högt i min mikrofon tills grannen bankar i väggen. Jag vet ingenting... jag är vilsen.

ps. det slutade med att jag ringde mamma och grina endå. ds.